Vecka 1, Dag 1
Bridgeport
Totalt antar dagar: 1
Mina första steg ut i världen på egen hand blev... inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Jag anlände till Bridgeport tidigt på kvällen och väntade på tågstationen tills solen hade gått ner. En storstad är ett perfekt ställe för en ny vampyr att kunna gömma sig i. Allt var väldigt noga planerat. Jag skulle anlända, vänta till skymningen och sedan ge mig ut i jakt på en lägenhet och ett väktarjobb. Gärna som nattvakt någonstans.
Nu äntligen förstod jag varför min mentor hade skrattat åt mig när jag berättade om mina tankar kring Bridgeport...
Att få tag i en lägenhet var det inte tal om. Det fanns inga lediga lägenheter och köerna var långa. Jag blev hänvisad till ett vandrarhem där det inte fanns plats för fler. Det var ett bakslag, men hanterbart. För en kreativ vampyr i storstaden så finns det många ställen att komma undan solen på under längre perioder. Härnäst på min lista gällde det att hitta ett jobb.
Det visade sig vara lika svårt som att få tag i en lägenhet. Överallt på gatorna kryllade det av folk, hemlösa såväl som ungdomar som inte verkade ha någonstans att ta vägen. Nattklubbar och dylikt var mer intresserade av att hyra in tillfälliga, billigare nattvakter än en dyr heltidsanställd. Övriga platser ville ha speciell utbildning och gärna referenser.
Kort sagt var jag dömd att misslyckas innan jag ens hade börjat.
Men kvällen tog en intressant vändning...
Leslie kliver ut från Dornhus-stationen med långsamma steg. Det finns inte mycket mer han kan göra åt sin situation nu och istället för att bara hänga så tänker han vandra runt i Bridgeport och lära känna staden lite. Vart man kan gömma sig, snabba genvägar, dolda gränder där man kan ta sig upp längsmed husväggar om man blir jagad...
Plötsligt rycker det i Leslies näsborrar och hans kropp blir på helspänn. Han är inte ensam i den lilla parken. Det är inte säkert att vandra runt ensam mitt i natten. Något han borde ha förstått, med tanke på hur dåligt ställt det verkar vara för många i staden. Rädslan kommer krypande och han försöker tränga undan den och läsa av hur många personer han känner av och hur nära dom är.
En välbekant känsla hugger till i Leslie och han vrider huvudet åt höger.
"Någon är alert, märker jag..."
Den hotfulla killen synar Leslie uppifrån och ner medan han långsamt rör sig närmare. Leslies blick faller på kniven som mannen håller i högerhanden och han vill reflexmässigt föra sin egen hand mot bröstet i en skyddande gest.
"Det var säkert din stank som avslöjade dig," säger en skadeglad kvinnoröst till vänster om Leslie. "Vi har ju sagt åt dig att duscha innan du kommer till jobbet, G."
Leslie sväljer medan han backar ett par steg och försöker komma ihåg allt som hans mentor sagt till honom om hur man bäst nyttjar sina vampyriska förmågor i trängda situationer.
Dessutom kan han bara se dom här två. Det finns tre personer till i närheten och han vet inte om dom är vänligt sinnade eller om dom arbetar i grupp.
"Vad säger du, E?" frågar killen och ger tjejen en snabb blick. "Nyinflyttad eller turist?"
Tjejen synar Leslie uppifrån och ner med ett högljutt hummande.
"Jag säger turist," säger hon med ett finurligt leende. "Antingen det eller en vilsekommen rikemansunge som klev av vid fel station. Eller, så är han en vandrare från fjärran land som kom hit i hopp om att finna lyckan i storstaden! I alla fall av hans slitna skor att döma..."
"Måste du överdriva allt hela tiden?" undrar killen irriterat. "Vill du råna honom eller hitta på historier om honom?!"
"Bara råna?" frågar hon och låter besviken. "Vad hände med knivhugga och dumpa kroppen i vattnet?"
"Vad hände med att hålla käften och inte snacka högt om planerna utifall att det finns vittnen i närheten...!?"
Leslie överväger att springa därifrån, då bägge filurerna verkar upptagna med att käbbla med varandra. Knappt hinner han lyfta foten innan båda två vänder blicken mot honom igen.
"Ånej, du!" utbrister killen och gör ett utfall mot Leslie med kniven!
I sista sekund så drar sig Leslie bakåt och undviker attacken, samtidigt som han känner den bekanta blodtörsten börja vakna till liv inombords. Han gör en ansats att slå tillbaka, men hinner inte...
Leslie viker sig dubbelt av smärta och kvinnan fnyser åt sin kollega.
"Jag får alltid kliva in och hjälpa dig," säger hon samtidigt som hon griper tag i den stapplande, framåtböjda Leslie. "Om bossen får nys om det är du i trubbel, G!"
Sen kör hon ner Leslies huvud samtidigt som hon knäar honom rätt i ansiktet, i ett försök att knocka honom!
Näsbryggan på Leslies glasögon går av på mitten och glaset krossas av smällen. Glasögonen glider långsamt av honom när han faller till marken. Huvudet känns som att det ska explodera av smärta och det svartnar framför hans ögon till och från.
Hans mentors ord ekar i hans bultande huvud:
"En vampyr föds inte som en mördarmaskin, Leslie, den formas till det genom erfarenhet och tid... eller desperation."
Någonting pulserar starkt inom honom och han vet inte om hungern efter blod eller ett tecken på att han är på väg att svimma.
"Kolla på det där fanskapet, han är fortfarande vid medvetande!" utbrister killen med ett förvånat skratt.
Kvinnan knäcker nöjt med fingrarna, men hon stödjer inte på sitt högra ben och verkar ha rejält ont i det efter attacken mot Leslie.
"Nu när han ligger ner klarar du väl av att avsluta jobbet?" frågar hon. "Eller ska jag hålla fast honom åt dig för säkerhets skull?"
Killen muttrar irriterat och böjer sig ner mot Leslie med kniven redo.
Leslies plötsliga tackling får killen att tappa kniven och flyga bakåt! Så fort båda slår i marken så höjer Leslie näven och slår killen medvetslös med ett välriktat slag. Hela Leslies inre vrålar åt honom att borra ner tänderna djupt i mannens hals och dricka sig mätt, medan den lilla del av förstånd som finns kvar i hans ömma huvud skriker åt honom att inte göra det inför vittnen...!
Fotsteg bakom Leslie väcker honom ur hans blodtörstiga sinnestillstånd och han vänder sig instinktiv mot ljudet och det potentiella hotet.
"Snygga moves," säger kvinnan och börjar ta ett steg emot honom, men snavar till.
Hennes ben gör ondare än vad hon hade räknat med, speciellt knäet. Ju närmare hon kommer, desto starkare blir hennes doft och det börjar vattnas i munnen på Leslie. Han känner fortfarande av flera personer i närheten, men han ser ingen och killen är medvetslös. Hungern vinner och Leslie dyker på kvinnan med en sådan snabbhet att hans rörelser knappt går att registrera!
Hon är stark för en människa och kämpar emot rejält. Leslie börjar få svårt att hålla henne och försöka slita av hennes halssmycke samtidigt.
"Nu räcker det här, tycker jag."
Den skarpa rösten får Leslie att rycka till och i ett skrämt ögonblick tycker han sig nästan se sin mentor stå i skuggorna framför honom och kvinnan där i parken. Givetvis så är det inte hans mentor och Leslies yra huvud lyckas fokusera på dom tre personerna som har dykt upp.
Situationen börjar urarta. Blodlusten och hungern avtar och Leslie försöker avgöra hur han ska hantera situationen. Den mittersta mannen verkar vara gruppens ledare, för han tar lugnt ett steg framåt och ser Leslie rätt i ögonen.
"Grabben, du är en tuff jävel, det har vi redan sett," säger mannen. "Men vi är tre stycken och du ser ganska mör ut efter omgången som Emma gav dig."
Kvinnan spärrar upprört upp ögonen när han säger hennes namn och försöker säga något, men Leslie håller hårt kvar handen för hennes mun.
"Så, vad säger du om att snacka igenom saker och ting istället?" fortsätter mannen. "Vi kan alla komma vinnande ur den här situationen, om du är villig att diskutera."
"... Okej," säger Leslie efter att snabbt ha synat dom alla. "Prata på."
Mannen ler lite och backar ner från sin aggressiva ställning.
"Mitt namn är Dean, högra hand till... hmm... det blir nog enklare att bara säga 'inofficiella' viceledaren för Organisationen," presenterar han sig. "Åtminstone för en utomstående."
"Organisationen?" frågar Leslie. "Är det... en form av gäng?"
"Det kan man säga," svarar Dean leende och kvinnan, Emma, försöker frustrerat säga något bakom Leslies hand. "Du skulle inte kunna tänka dig att släppa henne? Bråket är över och du behöver ingen gisslan i en civiliserad diskussion."
Tveksamt så lossar Leslie på sitt grepp och Emma sliter sig loss från honom!
Leslie är beredd på att hon ska gå till attack igen, men hon haltar bara bort mot resten av gruppen samtidigt som hon muttrar irriterat. Kvinnan till höger om Dean ser inte så road ut.
"Säg inte att du övervägar att rekrytera honom, D," säger hon. "Bossen kommer inte gå med på det. Titta bara på honom! Han..."
"... passar in på alla kriterier," avbryter Dean och kvinnan ser fundersam ut. "Ny i stan, vilsekommen och ser inte ut att höra hemma här. Att han kan ta lite stryk är bara en bonus. Grabben, vad heter du?"
"Eh... Leslie," svarar Leslie lite tafatt, ovan vid att bli kallad för grabb.
"Leslie, Organisationen söker alltid nya medlemmar," säger Dean. "Om du är intresserad, möt mig här imorgon vid midnatt. Kom inte för sent, du får bara en chans."
Han ger Emma en skarp blick, som rycker lite på axlarna och slänger en blick på den medvetslösa killen, G, på marken.
"Kenton, hjälp mig med Gilbert," suckar Dean.
Båda männen går bort till killen och lyfter upp honom. Sedan börjar alla fem dra sig därifrån tillsammans, utan så mycket som en blick till åt Leslies håll. Leslie stapplar bakåt och sätter sig på parkbänken. Han flämtar efter andan och försöker känna av hur illa skadad han är. Huvudet bultar, ögat värker och kroppen skriker av hunger, men det kunde ha varit så mycket värre...
Det var rena turen att jag fortfarande hade orken att stappla iväg några kvarter och stöta på en uteliggare i en gränd. Att behöva gå hungrig efter en sån upplevelse... jag vill inte ens veta hur lång tid det skulle ha tagit för mig att återhämta mig från mina skador på tom mage. Blåtiran borde vara borta imorgon.
Lite synd med glasögonen bara. Nu får jag använda extraparet tillsvidare. Inte för att en vampyr behöver glasögon, men jag tycker om att bära dom. Jag har haft glasögon så länge jag kan minnas och jag gillar den välbekanta känslan.
Deans erbjudande verkar... intressant.
Jag kommer möta honom här igen imorgon natt och se om han menade allvar med sitt erbjudande. Om det är en fälla eller ett bakhåll så kan jag förhoppningsvis känna av det och fly därifrån i tid. Det är riskabelt, men så som saker och ting ser ut nu just nu så har jag inte så många alternativ att välja mellan.
Jag får sova nere i tunnelbanestationen idag för att undvika solen och få lite vila. Hur jag gör imorgon får jag ta då, efter mötet med Dean. I värsta fall får jag lämna Bridgeport och söka lyckan någon annanstans. Nu måste jag försöka hitta en trygg plats i tunnelbanan och få några timmars sömn.
Ah, just det... jag tog med mig en av bänkarna i parken ner hit...
För att... ha något att sova på, just det. Jag ställer tillbaka den imorgon...
